Nu har valt att vara lite känslig här på bloggen. Molly Sandén är min största förebild i mitt liv och hon har förändrat en stor del i livet. Hon har alltid varit en super bra person och otroligt duktigt som artist men mina ögon öppnades mer när jag såg henne för första gången på lotta på liseberg. I flera veckor hade jag väntat och bara längtat till att få se henne liv för första gången. Väl där när jag satt längst fram och genrepet och min kompis knuffade till mig och Molly stod på scenen. Helt ärlig höll tårarna på att rinna, visst det kanske är barnligt men då får du tycka så eftersom ni inte vet anledningarna till att hon betyder så mycket. 

Låten unchained är ett faktum och är höst upp på listan. I will never go back, you wont see me go back cause i'm unchained. Vad mer kan kan säga? Efter flera år med ett uselt självförtroende och kränkningar fram och tillbaka står jag på fötter igen och är redo att börja fighten mot ett litt och bättre liv igen. Jag har alltid varit så osäker på mig själv och får höra ord fram och tillbaka som fått mig att tvivla på vem jag är och vad jag gör för nytta. 

Tro det eller ej men denna tjejen har gjort så mycket för mig som person och på ett sätt är vi så lika. Hon gav aldrig upp och idag ser hon så fantastisk ut, hon har alltid sett bra ut och haft en grym kropp men idag är hon bättre än någonsin, texterna är bättre än någonsin och hon är snyggare än någonsin. Hon fortsatte sin fight mot alla haters som sa att hon var tjock och ful och det tänker jag också göra. Med henne med mig, hennes texter och hennes styrka fortsätter jag framåt med min kamp som startar NU!
Tack för allt... and haters gonna hate!

jag kommer fortsätta blogga om min kamp till det bra igen, följ mig och min kamp. det är en