En gång i veckan kommer jag lägga ut ett inlägg där jag sammanfattar veckan med min kamp. Detta första inlägget kommer inte bli så långt eftersom det inte var så länge sedan jag skrev om detta.  

Orden kommer dag ut och dag in men jag har lärt mig att leva med det. 
Självförtrondet går upp och ner hela tiden, vissa dagar kan det vara på topp och vissa dagar kan det vara katastrof och jag inte ens orkar gå upp från sängen. Jag kämpar för att gå upp på morgonen och kunna gå till skolan. Ångerst och rädsla finns alltid med mig varje steg som närmar sig skolan. Varje morgon innan jag går utanför dörren säger jag för mig själv flera gånger "Jag kommer klara detta" och det är nog min styrka som har fått mig att klara detta. 

När helgerna och loven kommer känner jag en enorm glädje. Att gå från bildlektionen på fredageftermiddagarna och veta att jag slipper oron och bara kunna vara hemma och samla krafter över helgen gör mig väldigt glad. Skolan och min osäkerhet där är inte den enda anledningen till att mitt självförtroende är kast. Internet har blivit som en plåga för mig och för många andra. Kränkningar och ord som skriks ut varje dag över datorn för folk är så otroligt omogna att inte våga säga det öga mot öga. Om man kan säga det bakom skärmen, varför kan man inte säga det då öga mot öga. Det är något jag inte förstår och det är så sjukt. 

 

Denna veckan har inte varit lika mycket kommentarer på internet (facebook, instagram exempel) som annars och jag tror att de som brukar säga allting sitter och läser min blogg just nu. Kampen som jag kommer skriva om nu tills sommaren minst kommer få sina konsekvenser och jag kommer få en del elaka kommentarer det är jag medveten om men det kommer hjälpa mig och även andra personer som sitter och läser detta och det är därför jag väljer att kämpa mer er. Jag kommer kämpa till mitt sista andetag! Vi kommer klara detta. I morgon är det fredag, och bara en dag innan jag får några dagar att åka upp till kalla landet och fira släkten som fyller år. Underbart!

WE ARE THE WORLD